Du behöver inte boka en tid för att få en första bild av hur kroppen mår. Med en våg, ett måttband och lite tålamod kan du göra en enkel hälsokoll hemma. Mätningarna ersätter inte en undersökning i vården, men de ger dig något att följa över tid och en bättre känsla för när det kan vara dags att höra av sig till vårdcentralen.
Här går vi igenom tre mått som är lätta att ta själv, hur du mäter så att siffrorna går att jämföra och vad de kan och inte kan säga:
- Vikten över tid
- BMI, alltså vikten i förhållande till längden
- Midjemåttet
1. Vikten över tid
Ett enskilt vägningstillfälle säger ganska lite. Vikten varierar från dag till dag, bland annat beroende på vad du har ätit och druckit och hur mycket vätska kroppen håller kvar. Det intressanta är hur kurvan ser ut över flera veckor och månader.
För att jämförelsen ska bli rättvis lönar det sig att väga dig under så lika förhållanden som möjligt. Använd samma våg, ställ den på samma plats på ett hårt och plant golv och väg dig vid samma tid på dygnet, till exempel på morgonen innan frukost. Ha på dig ungefär samma kläder varje gång. Skriv upp siffran i en anteckningsbok eller i telefonen. Vill du följa en trend räcker det gott att väga dig någon gång i veckan.
2. BMI
BMI, body mass index, sätter vikten i relation till längden. Du räknar ut det genom att dela vikten i kilo med längden i meter gånger sig själv. En person som väger 70 kilo och är 1,70 meter lång får alltså 70 / (1,70 × 1,70), vilket blir ungefär 24,2. Du kan räkna själv eller använda en räknare, till exempel på ner-i-vikt.se/bmi.
För vuxna räknas ett BMI under 18,5 som undervikt, 18,5–24,9 som normalvikt, 25,0–29,9 som övervikt och 30 eller mer som obesitas. Inom övervikt finns också skillnader. Mellan 25 och 27 är risken för hälsoproblem måttligt ökad, och från ungefär 27 ökar ofta risken för högt blodtryck, höga blodfetter och typ 2-diabetes.
BMI har sina begränsningar. Måttet tar inte hänsyn till hur mycket muskler du har, så en person som tränar mycket kan få ett högt värde utan att bära på mycket fett. För barn och unga mellan 2 och 18 år används ett särskilt mått, ISO-BMI, i stället.
3. Midjemåttet
Midjemåttet säger något om hur mycket fett du bär runt magen. Risken för sjukdom ökar med midjemåttet nästan oavsett hur lång du är, och ett högt midjemått kan innebära en ökad risk även när BMI är lågt. Därför kompletterar de två måtten varandra.
Mät så här: Stå upp, så avslappnat som möjligt och med fötterna lite isär. Lägg måttbandet vågrätt strax ovanför naveln, mellan höftbenets övre kant och revbensbågens nedre kant. Ta ett djupt andetag, andas ut och mät precis efter utandningen, utan att dra åt bandet.
För kvinnor räknas risken som ökad från 80 centimeter och som ytterligare ökad från 88 centimeter, till exempel när det gäller hjärt-kärlsjukdom. För män är motsvarande gränser 94 och 102 centimeter. Mät på samma sätt varje gång, så blir det lättare att se om måttet förändras.
Bra att tänka på
- Titta på trenden, inte på enskilda dagar. En kurva över några månader säger mer än en siffra.
- Mät under samma förhållanden varje gång: samma våg, samma tid på dygnet och samma plats för måttbandet.
- Ingen av siffrorna ger hela bilden. Blodtryck, blodsocker och blodfetter syns inte på vågen.
- Väg dig inte oftare än du mår bra av. Om siffrorna börjar styra humöret kan det vara klokt att mäta mer sällan.
- Är du 70 år eller äldre förbättrar viktnedgång ofta inte hälsan, så prata med vården innan du försöker gå ner i vikt.
- Kontakta vårdcentralen om ditt BMI är under 18,0 eller 30 eller mer, eller om du har svårt att gå ner i vikt trots att du är motiverad.
Hemmamätningarna är ett bra sätt att lära känna din egen kropp och att upptäcka förändringar i tid. Vill du ha en mer grundlig bedömning kan vårdcentralen till exempel mäta blodtrycket och ta blodprover, och tillsammans med dig se på helheten. Ta gärna med dina anteckningar till besöket, så har ni något konkret att utgå från. Mer om hur du kan tolka vikt, BMI och midjemått finns hos 1177 i texten Så bedömer du din vikt.
